(1837 - 1874) was a Belgian landscape painter influenced by the French Barbizon school, considered to be "the Belgian Corot". Hippolyte Boulenger was born to French parents in Tournai in 1837. He spent his youth in Tournai and lived in Paris between 1850 and 1853, where he studied drawing. In 1853, after he became an orphan, he went to Brussels to work at a design atelier. In the evening, he studied at the Academie Royale des Beaux-Arts with Joseph Quinaux, a landscape painter. He met portrait painter Camille Van Camp in 1863, who became a mentor and mecenas. He showed his first painting in the Brussels Salon the same year. Boulenger went to Tervuren in 1864, and called round him a group of likeminded painters gathered there, the School van Tervuren, a Belgian version of the Barbizon school, of which he became the leading artist. At the time, his leading model was Jean-François Millet, although his later work was closer to that of Corot. By 1866, he was famous in Belgian art circles. He married in 1868 and moved to Zaventem, but returned to Tervuren in 1870. These years were his best and most fruitful period, with e.g. the painting De oude Haagbeukdreef. Tervuren, which won him the Gold Medal of the 1872 Salon of Brussels. In this period, he travelled in Belgium and abroad, painting along the River Meuse. It was his suggestion that led to the creation of the Societe Libre des Beaux-Arts, an art circle of young Belgian artists, including Alfred Verwee, Felicien Rops, and Constantin Meunier, with honorary members from abroad like Corot and Millet, but also Honore Daumier, Gustave Courbet and Willem Maris. By 1869, he began to suffer from epilepsy. Coupled with alcohol abuse, this led to an early death, in 1874 in a hotel in Brussels.   Related Paintings of Hippolyte Boulenger :. | The Medieval retable | The Cliff at Etretat after the Storm | den feta skokan | Eine dreizehnkopfige unbekannte Familie in klassizistischem Innenraum, wohl aus der Ostschweiz | Portrait of a Woman |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Viviano Codazzi
1604-1670 Italian Viviano Codazzi Location 1670). Italian painter. He arrived in Naples about 1634, having almost certainly trained in Rome. He was a specialist in the realistic architectural VEDUTA, and his interest in this theme may have been stimulated in Rome by the quadratura frescoes of Agostino Tassi and by the urban views of Claude Lorrain and Herman van Swan.
August Jerndorff
August Andreas Jerndorff (25 January 1846 - 28 July 1906) was a Danish painter who is best known for his portraits.